Improvisation är glömskans gudbarn, skulle man kanske kunna säga. Pinsamt nog hade värden (dvs undertecknad) glömt bort att han hade ansvaret för att arrangera en cinéastkväll denna dag. Tursamt nog hade alla andra också glömt bort det, med undantag av den ständigt uppdaterade SH som infann sig med en flaska vin och gott humör.
Medan den skamsne värden hastade ut för att inhandla sallad och sedan kajsa-vargade ihop en middag på det som fanns i huset (pasta med musslor och crab sticks) sjönk SH ned i gungstolen med ett glas vin, lite thailändska jordnötter och en lista över i huset befintliga dvd-filmer. Valet föll på Carl Theodor Dreyers ”The passion of Joan of Arc”, som den heter i Criterions utgåva, från 1928.
Efter middag, sallad och ostar övergick vi till filmen, ackompanjerad av espresso, single malt-whisky och lite glass.
Den här filmen är ju en av filmhistoriens verkliga klassiker, och Criterions utgåva är föredömlig. Dreyer baserade sitt manus på de samtida rättegångsprotokollen och komprimerade händelseförloppet till en dag. Dekoren är avskalad, skådespelarna osminkade. Närbilder dominerar – ett böljande landskap av vårtor, porer och hudveck – ett valörrikt, svartvitt foto, sneda vinklar, underifrån och ovanifrån, snabba ögonkast, viskningar, dolska leenden … Renée Falconetti gjorde sin enda filmroll och har kommit att bli identifierad med rollen. Hon är gripande som den naiva och trosvissa bondeflickan som kom att leda motståndet mot den engelska ockupationen. Med sina enkla och raka svar på inkvisitorernas frågor gäckar hon dem hela tiden i deras strävan att få henne att erkänna att hon är vilseförd och i själva verket går satans ärenden.
En stor film som inte lämnar en oberörd trots sin ålder och att den är stum. (Vi såg en version med pålagd musik, som faktiskt fungerade bra ihop med filmen.)
VÄRD: JJ
BETYG: SH 8,5, JJ, 10
KROG: Chez Jean-Théodore
BETYG: Hrmm
Regi: 
